Resa med kids

Sida 8 av 9

Kuala Lumpur, vi gillar dig!

Publicerad den 9 januari, 2019. | Resa med kids/Anna | 1 kommentar.

KL — jag hade faktiskt på känn att det skulle vara en stad som skulle falla oss i smaken, och det har visat sig stämma. I fem dagar har vi hängt i den malaysiska huvudstaden nu, och såväl vuxna som barn kunde inte trivas bättre!

Efter att ha varit ett flertal gånger i Thailand och inte minst spenderat den senaste månaden där, var vi alla peppade på att komma till ett nytt land, med ny mat, nytt språk och ny kultur. Lite nervigt också, eftersom Thailand verkligen är ett av mina favoritländer och därmed ganska svårt att konkurrera med i min bok. Flera gånger tidigare har vi varit på väg till både Malaysia och Vietnam, men alltid hamnat i Thailand ändå. Det går helt enkelt inte att komma ifrån att Thailand är ett himla trivsamt land att resa i (särskilt med barn!), i alla fall utanför de största turistorterna. I vårt fall har stränderna varit det avgörande. Thailand verkar klart vassast på den fronten i regionen och när en har två, i bästa fall tre, surt förvärvade semesterveckor där mitt i vintern, då känns de där stränderna jäkligt viktiga.

Men nu, när vi hängt på nämnda fantastiska thailändska stränder ett tag, var vi helt klart mottagliga och redo för någonting nytt. Redan i taxin på väg från KLIA, Kuala Lumpur International Airport, var skillnaden påtaglig. Flygplatsen ligger i Sepang, drygt en timme utanför Kuala Lumpur, vilket gav en bra möjlighet till första intryck av landet. Tåget KLIA Express tar ca 30-35 minuter till KL Sentral, men eftersom vi inte bodde i direkt närhet till centralstationen och dessutom var helt obevandrade i hur lätt/inte lätt det skulle vara att ta sig vidare därifrån till vår lägenhet valde vi första bästa alternativ, att ta en dyr förbetald kupong-taxi för alldeles för många ringgit. Hade vi haft koll på läget hade vi bokat en Grab (Asiens motsvarighet till Uber) istället och kommit undan med nästan halva priset. Men fram kom vi, och chauffören körde lugnt. Viktigast.

Här i Kuala Lumpur känns allt fräschare, renare och mer organiserat, med hus i betydligt bättre skick längs hela sträckan in från flygplatsen. I Thailand slogs vi ofta av hur många som (sorgligt nog) tycks leva stora delar av sina liv så tätt inpå motorvägarna under enkla förhållanden, och något sådant såg vi inte till under hela infärden till Kuala Lumpur, även om det säkerligen inte är representativt för hela landet på något sätt. Landskapet kändes också väldigt annorlunda gentemot Bangkok med omnejd, som ligger närmast till hand att jämföra med. Här är det mer kuperat, och bergen runtomkring ger en fantastisk inramning till staden så fort en kommer upp på någon typ av höjd vilket en ofta gör i en stad full av skyskrapor. Kommunikationen med människor är också annorlunda. I Thailand hade vi ofta problemet att vi förstod det thailändarna sa (på engelska vill säga) men att de inte förstod vad vi menade om vi inte höll oss väldigt basic (typ ”have mango?” istället för ”do you have any mango today?”). Här är det precis tvärtom. Engelskan är betydligt mer utbredd, och alla förstår vad vi säger direkt. Problemet är bara att dialekten gör att vi inte har en aning om vad de svarar …

Vi trivdes ju väldigt bra med att hyra lägenhet i Bangkok istället för att bo på hotell, så därför körde vi vidare på samma spår i Kuala Lumpur. Vi förfogar just nu över 104 sköna kvadratmeter på tolfte våningen, med utsikt över staden. Vi bytte faktiskt bort ett rum som vette rakt mot Petronas Towers på grund av avsaknad av balkong, och det är vi glada för nu. Love och Valter älskar att hänga därute och leta efter bilar i olika färger samt lyssna på böneutropen från minareten några hundra meter bort. Vi vuxna gillar också balkongerna (det finns två), men frågan är om inte tvättmaskinen ligger oss ännu närmare om hjärtat. Med ett värmeindex som stadigt ligger runt 42 grader blir det en hel del mer tvätt än vid strandliv där allt som används är bikini och sarong.

Så nu tar vi oss an stan i lagom stora bitar varje dag, och alltid med ett pitstop i KLCC Park som både vi och barnen älskar. Där finns den största lekplatsen jag sett, samt en plaskdamm modell större, komplett med vattenfall och allt. Vi spenderar också en del tid i och vid poolen i vårt hus, dock mindre än jag räknat med pga för kallt vatten enligt samtliga. Flera gånger under den här resan har vi fascinerats av hur det egentligen är möjligt att frysa när det är 34 grader i skuggan (känns som 42) och 29 grader i poolen, men tro mig, det går! Däremot hänger Love och Valter gärna i hotellets varma jacuzzi …

Vi har gått all in med sponsring av Uber-kollegan Grab och åker taxi precis överallt för att spara på killarnas (och vår …) energi till själva aktiviteterna. Hittills har vi som mest betalat motsvarande svenska 30 kronor för en resa, oftast hälften av det, och du beställer taxi direkt i telefonen precis som med Uber, så det kan inte bli så mycket smidigare.

Grab Food kör även hem middag med nästan obefintlig leveranskostnad, vilket ger oss möjlighet att välja mat i lugn och ro istället för att jaga Valter samtidigt som vi försöker kolla menyer. Enda nackdelen är plastberget som uppstår efter maten, helt fruktansvärt och faktiskt nåt som gör att jag drar mig för att beställa takeaway ibland. Jag minns när vi besökte Petris syster Saara med familj i Busan i Korea, och hur imponerad jag blev av att det kom en representant från restaurangen och hämtade upp (betydligt mer robusta) skålar och emballage för återbruk någon dag senare, sjukt bra! Önskar vi får se mer sånt i fler delar av världen snart.

Nu kör vi KL några dagar till innan det är dags för nya äventyr, hörs snart igen!

Klättring i KLCC Park med utsikt mot Petronas Twin Towers. — Klättring med utsikt i KLCC park.

Bästa plaskdammen! Välbehövlig både för oss och barnen, och de är vår biljett till den — vuxna utan barn tillåts ej (rimligt).

Inlägget postades i Kuala Lumpur, Långresa med barn, Malaysia, Thailand, den 9 januari, 2019 och märktes med: Sydostasien 18/19

Reaktioner: 1 kommentar.

Petris veckorapport #4

Publicerad den 5 januari, 2019. | Resa med kids/Anna | 2 kommentarer.

Nytt år, ny veckorapport. Här kommer en som fokuserar på lugnet i svenskkolonin Huay Yang där vi som bekant spenderat senaste veckorna.

Veckans service: Killen som säljer frukt av alla dess slag och som även tankar vår Saleng. (Noterbart att det säljs bensin i varenda kommersiell lokal i denna by. Mackdöden existerar inte här.)

Veckans produkt: Bananchips/kokoschips i en jämn kamp med vegetariska vårrullar.

Veckans barnstol: En bild säger mer än tusen ord. Se nedan.

Veckans ”passa på att skratta nu barn, man vet aldrig när det blir roligt nästa gång”: Vi fick se ett dieseltåg modell äldre åka förbi när vi skulle över spåret, till barnens stora glädje.

Veckans mest underskattade nöje: Spjutkastning på stranden som väcker liv i gamla barndomsminnen.

Veckans kändis: Kjell Bergqvist (bosatt i Huay Yang delar av året), som gjorde ett klart sympatiskt intryck.

Veckans SAOL: De lampor som i folkmun kallas thailyktor och som skickas upp på nyårsafton och andra högtider, kallas numera officiellt för ”svävande lyktor”. Källa: SVT text-tv (och därmed sant såklart).

Veckans ordgåtefråga: ”Ska dom få kolla på rutan nu?”

Veckans ”dansar alltid nykter”: Valter klev rakt in i en thailändsk familjefest och levererade på dansgolvet. Belöningen blev en påse med godsaker, gissa om övriga barn i gänget blev avundsjuka …

Veckans mest pinsamma: Svenska medelålders män som envisas med att äta och framför allt dricka på restauranger i bar överkropp. Noterar också att fler och fler kvinnor numera sitter bredvid i bikini. Skärpning alla!

Veckans höjdpunkt: Vakna upp på nyårsdagen med 30 grader och strålande sol ute.

Veckans jobbigaste: Maneter.

Veckans vip-gäst: Poliskonstapeln som kom körandes med sin vespa till strandrestaurangen strax före oss. Innan vi ens fått in menyn stod en flaska whisky med tillbehör vid sidan av hans bord.

Veckans katt: Mango på Mumsa.

Veckan hjälte: Städerskan som hann stoppa vår taxi och oss från att lämna Huay Yang utan ena ryggsäcken. Tack!

Veckans ”man tager vad man haver”: Och bygger en lekplats av diverse bråte. Barnens favorit var på restaurang Umporn.

Veckans ”nöden har ingen lag” (nu med bild): Kisspaus på fyrfilig motorväg mot Hua Hin med den yngre.

Nya tag nästa vecka!

//Petri

Kreativ och lite lagom farlig lekpark på Umporn.

Inlägget postades i Långresa med barn, den 5 januari, 2019 och märktes med: Petris veckorapport Sydostasien 18/19

Reaktioner: 2 kommentarer.

Hej då Huay Yang – nu drar vi till Malaysia

Publicerad den 4 januari, 2019. | Resa med kids/Anna | Inga kommentarer.

Resdags igen! Efter nästan en månad i Thailand, varav de sista två veckorna i mysiga Huay Yang, är det dags att åka vidare till nästa land på resan — Malaysia.

En höjdpunkt under våra sista dagar i Huay Yang var att få återse Christina och Nomi, 1 år, som tyvärr fick spendera fem av våra 14 dagar tillsammans på sjukhus i Hua Hin pga lunginflammation. Vi var därmed en något decimerad skara hemma på vårt område, Orchid 6, som firade nyår med öl och pizza på Mumsa Beach och sedan såg fyrverkerier hemma på terrassen. Lyckligtvis gick allting bra på sjukhuset trots en tuff vistelse, och vi hann återförenas sista dagen och kvällen. Så skönt att se dem igen!

Och allt som allt är vi väldigt nöjda med våra två veckor i Huay Yang. Det är vårt i särklass längsta stopp på den här resan (åtminstone så långt vi planerat, vilket är ungefär ytterligare en månad framåt), och det var skönt att verkligen få tid att landa på ett ställe och därmed också känna sig riktigt klar när vi väl åkte vidare. Dagarna såg i stort sett likadana ut, med häng, lunch och lek på någon av strandrestaurangerna, följt av poolbad och middag någonstans i byn eller på stranden. I början spenderade vi mycket tid i havet, men efter några dagar började det komma in en hel del maneter av okänt slag, vilket gjorde att vi drog oss för att bada och föredrog poolen på området istället. Vi vuxna saknade havet, men Valter och framför allt Love utvecklades enormt i vattnet under tiden i Huay Yang, med simträning, dykning efter stenar och genomförande av undervattenskullerbyttor.

Det absolut bästa med tiden i Huay Yang var att barnen fick möjlighet att leka obegränsat med varandra — något de utnyttjade till MAX — och förstås att vi vuxna också fick umgås massor vilket är svårt att få till i vardagen hemma i Stockholm. Det var därför med blandade känslor vi hoppade in i taxin mot mellanstoppet Hua Hin igår morse. Saknaden efter vännerna blir stor nu, men vi ser också fram emot att få spendera mer kvalitetstid med Love och Valter som vi senaste veckorna mest bara sett (och hört) swisha förbi i ett stort tumult av ungar.

En annan anledning till att det känns än mer lägligt att åka vidare är den tropiska stormen Pabuk som är på väg mot regionen nu. Provinsen Prachuap Khiri-Khan där vi befunnit oss senare veckorna verkar mest bli drabbat av regn eftersom stormens öga passerar lite längre söderut, men även regn är vi gärna utan. Vi hoppas verkligen att stormen inte gör stor skada någonstans under sin framfart nu.

Medan detta skrivs sitter vi på AirAsias flygning från Hua Hin Airport mot Malaysia. Egentligen var planen att åka norrut efter Huay Yang, mot Luang Prabang i Laos, men när vi upptäckte att det fanns ett direktflyg från Hua Hin till Kuala Lumpur kunde vi inte motstå frestelsen att ta det och därmed undvika den omständliga resan upp till Bangkok igen för flyg därifrån.

Eftersom jag som så många andra drabbats av ökad klimatångest sen stommen för den här resan bokades i våras, känns det bra att vi helt undvikit flyg under vår första månad (bortsett från resan ARN-BKK då, som ju är absolut värst). Jag ser det nu som något av en sport att få ihop en riktigt bra rutt med hjälp av så få flyg som möjligt, och forskar för tillfället om båt- och tågtransporter genom Malaysia. Jag tycker också att det i många fall är krångligare att flyga. Du kommer snabbt från A till B, men det är mycket ledtider runtomkring, med transfer till och från flygplatsen, incheckning av bagage, noggrannare packning, väntetider, konsumtion av dyr/dålig/obefintlig flygplatsmat och liknande. Med andra typer av transporter får du dessutom chansen att se mer av landet du passerar genom, och det gillar jag skarpt!

Styrman har talat — nu är det alldeles strax dags att landa i KL där vi ska kasta oss in i den malaysiska fredagseftermiddagen genom att skaffa Ringgit och taxi till vår lägenhet. Häng med så hörs vi snart!

Hej då fina Huay Yang-gänget, we love you!

Killarna i familjen väntar på boarding på Hua Hin Airport.

Inlägget postades i Huay Yang, Kuala Lumpur, Långresa med barn, Malaysia, Thailand, den 4 januari, 2019 och märktes med: Sydostasien 18/19

Reaktioner: Inga kommentarer.

Huay Yang — dags att summera

Publicerad den 1 januari, 2019. | Resa med kids/Anna | 4 kommentarer.

”Huay Yang – vårt paradis”. Så heter gruppen på Facebook som handlar om denna plats och används av närmast berörda för att kommunicera kring högaktuella ämnen. Till exempel tips om var den lokala pannkaksmannen just nu befinner sig och frågeställningar om vilka ställen som eventuellt visar matcherna i hockeyns junior-VM.

Till en början är vi kanske inte helt övertygade. Efter nästan två veckor på Koh Samet där vi kände oss skönt uppblandade av både holländare, kineser och en del engelsmän, och några dagar i röriga, härliga Bangkok, är det något av en chock att plötsligt inse att ALLA talar svenska. Alla västerlänningar alltså. Det skyltas på svenska till höger och vänster — ”Vi har allt som behövs för att du ska trivas” (solstolar, massage, wifi), ”Tack för att du ska använda tjänsten” (mat, öl och happy hour) — och vi har i ärlighetens namn aldrig varit på en plats som vid första kontakten känns mer svensk än denna, utan att faktiskt vara belägen inom Svea rikes gränser. Till och med San Agustin på Gran Canaria får se sig besegrat (i fråga om svenskhet alltså, där slutar likheterna) — för där möter du trots allt ändå en och annan norrman på strandpromenaden …

Men så är det något med Huay Yang som gör att vi faller för stället redan när vi kliver av tåget. Något som verkligen inte har att göra med att det serveras dillkött och pyttipanna på vart och varannat ställe — snarare trivs vi trots detta. För även om svenskdominansen hos oss turister inte går att komma ifrån känns Huay Yang långt ifrån sönderexploaterat — tvärtom. Det är lugnt, småskaligt och harmoniskt och på många ställen riktigt vackert. Här yxas kokosnötter ner från palmerna precis bakom huset och här går kor på bete invid vägen ned mot stranden. Och så här näst sista kvällen försöker vi sätta fingret på vad det är vi gillar mest med Huay Yang.

Stranden är förstås en ofrånkomlig fördel. Kilometer efter kilometer med sand, snäckor och svalkande hav blir liksom aldrig fel. Särskilt inte när den är glest befolkad och med något tiotal inslag av spartanska, charmiga strandrestauranger ungefär var femhundrade meter, ibland glesare än så. Vissa dagar möter jag inte en enda människa på mina strandpromenader. Den som föredrar att spendera sin stranddag utan inblandning av medmänniskor har oändliga möjligheter här. Det är också härligt att se thailändarna själva använda stranden — vissa dagar samlas många lokala familjer och grillar, umgås och badar här.

De mysiga, i många fall familjedrivna restaurangerna som ligger utspridda i palmskogarna runt omkring i byn är en annan hit. Vi skippar biffen med lök (av fler än ett skäl) och håller oss envist till thaimat, och den är ofta riktigt bra och betydligt billigare än på de mer turisttunga resmålen vi besökt runt om i landet.

Det spelar förmodligen också in att många av turisterna är både longstayers och repeaters som återvänder år efter år, och att svenskarna här verkar bry sig om det de kallar ”sitt” Huay Yang. Många deltar i beach clean-ups och supporterar lokala verksamheter och personer som behöver stöd av olika slag. Turistpopulationen består i huvudsak av familjer med barn i svenska skolan i kombination med pensionärer, vilket skänker platsen lugn. Något härjigt uteliv verkar det inte vara tal om överhuvudtaget, heller ingen hysterisk slit-och-släng-turism med massa strandförsäljare och annan liknande typ av kommers. Det finns inga större hotell att tala om, de flesta svenskarna bor i olika utspridda områden med hus och i vissa fall lägenheter.

Och det ÄR skönt att bo i ett riktigt bra hus, med egen moppe och tillhörande sidovagn att köra runt hela familjen i, något som skapar en flexibilitet motsvarande att äga bil hemma i Sverige. Att våra bästa vänner med barn i samma ålder som våra finns 20 meter bort, i huset bredvid, spelar självklart också en avgörande roll för just vår trivsel. Det går att leva ett liv här som påminner en hel del om det vanliga vardagslivet hemma, på gott och ont.

Så efter några dagar faller vi in i lunken vi också. Vi slutar fråga saker som ”excuse me, is this sunbed taken?” på engelska och börjar hälsa på folk vi möter i affären och på stranden med ett enkelt ”hej hej”, precis som alla andra.

Och när vi nu snart åker vidare mot nya äventyr är det med en vetskap undanstoppad i bakhuvudet om att det finns en plats här i solen, vid havet, där maten är god och frukten pinfärsk, där det om behovet någon gång uppstår, skulle gå att spendera en vinter framöver — när barnens skolgång hindrar oss från att resa runt på det sätt vi gör nu. Och det är en insikt som känns härlig att ha med sig.

Stranden i Huay Yang. Lång, bred och fullt möjlig att ha för sig själv, bortsett från en och annan … blåsfisk …

Inlägget postades i Huay Yang, Långresa med barn, Thailand, den 1 januari, 2019 och märktes med: Sydostasien 18/19

Reaktioner: 4 kommentarer.

Petris veckorapport #3

Publicerad den 28 december, 2018. | Resa med kids/Anna | 6 kommentarer.

En rapport från lugnet i svenskkolonin Huay Yang med vissa inslag från Bangkok som vi lämnade under den gångna veckan. En trogen följare (P Fridell) har hört av sig och noterat att rapporten är försenad. Tack för ditt engagemang!

Veckans service: I vårt lilla bostadsområde åker det oregelbundet runt en flakmoppe som säljer glass spelandes en jingel.

Veckans barnglädje: Barnen får träffa sina kompisar och leka i massor.

Veckans produkt: Frukttallrik till mellis — har räddat många sjunk för både gammal och ung hittills på resan.

Veckans mest underskattade nöje: Gunga i hängmattorna som finns lite här och där på stränderna. Även detta går hem hos både ung och gammal.

Veckans väska: Vagnväskan som innehållsmässigt består av ca 35% sulky och resten annat. Tilläggas ska som tidigare nämnts att vi hittills på resan endast använt vagnen en gång.

Veckans det löser sig: Åka tåg i Thailand med småbarn. Går som på räls!

Veckans mediala händelse: Daniel Tiger borttagen från Netflix.

Veckans ”ta seden dit man kommer”: Åka Saleng (en scooter med en typ av sidovagn) med tre barn och fru. Återigen minns vi den tillbakaskickade taxin i Solna pga säkerhetsbristen ”fel bilbarnstol till nästan-femåringen” …

Veckans säkerhetsbälte: Salengens. Regnbågsfärgat och allt.

Veckans fråga (intern för insatta): På julafton matade vi fiskar vid en liten insjö. Ett av våra barn slängde i hela påsen (oöppnad) direkt och ett barn matade fiskarna omsorgsfullt matbit för matbit. Vem gjorde vad?

Veckans ordgåta (används för att kamouflera potentiella inköp för barnen): Degklump med b-a-n-a-n och nutella.

Veckans brottsling(ar): Vakthundarna som jagar oss på vägarna när vi åker förbi med Salengen. Skapar lite extra spänning i vardagen.

Veckans hjältar: Taxichaufförerna i Bangkok. Eller egentligen alla människor som kontinuerligt behöver köra bil i Bangkok. Det är extrema köer. (Dock ej kl 06 på morgonen, reds anm.)

Årets julklapp: Spindelmannendräkter — tack Ruderts!

Veckans prutande: På MBK i Bangkok, såklart. Jag minns det dock som enklare vid senaste besöket för fem-sex år sedan (det är nio år sedan, reds anm …).

Veckans (och hela resans) packningshjälte: Min fru.

Veckans höjdpunkt: Poolbad med familjen tidigt på juldagsmorgonen. Svårslaget!

Nya tag nästa vecka!

//Petri

Kompisgäng kollar in tusenfoting på gatan. ?

Ser ni vagnen? 35% vagn, 65% annat, förpackat i världens snyggaste, mest ergonomiska väska.

… fiskmatare #2. (Den skarpögde anar en ivägflytande påse på floden …)

Inlägget postades i Långresa med barn, den 28 december, 2018 och märktes med: Petris veckorapport Sydostasien 18/19

Reaktioner: 6 kommentarer.

God jul från Huay Yang

Publicerad den 25 december, 2018. | Resa med kids/Anna | 4 kommentarer.

God fortsättning! Nu har vi spenderat fem härliga dagar här i Huay Yang på östra fastlandet i Thailand, och bland annat hunnit med att fira julafton.

Efter ett par intensiva och roliga dagar i Bangkok var det alltså dags att ge sig ut på resande fot igen. Vi börjar få rutin på att stuva ihop packningen på kort tid men jag kan inte riktigt säga att vi är 100% nöjda med den, även om vi innehållsmässigt verkligen lyckats få med i princip allt vi behöver (åtminstone så här långt). Ryggsäckarna är aningens för små och grejerna aningens för många kan man sammanfatta det med, och åtminstone jag (som är något slags självutnämnd huvudansvarig för detta) ångrar lite att vi inte investerade i nya rymligare väskor istället för att använda de vi hade när vi reste innan barnen. Vi får ihop allt, och var sak har verkligen sin plats vilket gör att vi är uppackade på en ny plats på max 15 minuter (om jag får arbeta ostört), men det går inte att komma ifrån att det är otroligt maxat. Det som räddar oss varje gång är väskan till Valters vagn. Detta åbäke till packdon innehåller förutom den sulky vi hittills använt i ca 25 minuter på stranden på Koh Samet när Valter däckade under middagen, också allt från flytvästar och badleksaker till skor och långärmade tröjor. Otymplig, fruktansvärd att bära, men alltså också oumbärlig. Bild kommer på packningen nästa gång vi drar vidare!

Tidigt i fredags morse blev vi upphämtade vid vårt hus i Bangkok av en taxichaufför som skulle visa sig vara en tidspessimist till och med av högre rang än min pappa Lage. Jag är van vid och indoktrinerad med att anlända till flygplatser, tågstationer och busshållplatser i orimligt god tid (mina föräldrar checkar t ex alltid in bland de absolut första när de ska flyga — trots att de övernattar på Arlanda), men här mötte pappa sin överman. Tåget söderut skulle lämna Bangkoks Hua Lamphong kl. 8.05, men redan 06.18 levererades vi med barn och bagage utanför tågstationen efter att taxichauffören vid bokning bestämt hävdat att 06.00 var optimal tid att åka. Det blev en lång väntan på ett tåg som i sig sedan skulle visa sig ta 5,5 timmar, men vi passade på att äta frukost, spana på folk och läsa igenom alla medhavda Pixiböcker, och sedan var det ändå snart dags att kliva ombord.

Standarden i tågkupén var klart godkänd, och innan vi ens rullat ut ur Bangkok hade vi serverats både kaffe och fikabröd (internt benämnda ”lussebullarna”) med stor effektivitet. iPadsen som fått vila sen flygresan till Thailand åkte fram, och jag hann igenom en halv bok. Senare levererades lunch och tillhörande dryck med samma effektivitet som tidigare, vilket intogs medan det thailändska landskapet med boskap, bananplantage, tempel och småstäder gled förbi utanför fönstret i varierande hastighet. Längs spåret pågick även det längsta bygge av dubbelspår jag sett, vilket gav mig som före detta pendlare mellan Eskilstuna och Stockholm en bekant och hemtam känsla under hela tågresan … Det bästa med färden enligt Valter (förutom fri tillgång till iPad) var dock toaletten med hål rakt ner på spåret, omåttligt populärt.

Huay Yang station. Kul detalj — för att komma till taxin vid ankomst knallar en helt sonika rakt över spåren med väskor, ungar och hela rasket. Övervakad övergång med bommar etc är överskattat.

Framme vid vårt hyrda hus i Huay Yang möttes vi så äntligen av den sen länge efterlängtade familjen Rudert som bor här hela vintern (dem följer ni på http://istalletforoverall.com). Efter ungefär fem sekunder var barnens lek igång, och nu fem dagar senare pågår den än med några timmars motvilligt uppehåll för nattsömn varje dygn. Jag ska beskriva Huay Yang och vår tillvaro här lite mer framöver, men vi har det så bra, i ett stort fint hus bredvid vännernas, härliga dagar på den fyra mil långa stranden och massor av sim- och dykträning i områdets pool. Igår klämde vi till med en riktigt bra jullunch på restaurang Nishaville som bjöd på både lekrum till barnen, iskallt (en kort stund i alla fall) vitt vin till mig och Christina samt en av de godaste fried rice jag ätit någonsin (ja, den utklassade till och med min modifierade nr 10 på Thai Wok Grill på Lilla Essingen). På eftermiddagen blev det julklappsöppning och poolhäng följt av samtal hem till nära & kära och så hämtmat på kvällen, och även om någon riktig julkänsla inte infann sig trots upprepade försök med julmusik, kunde vi inte varit mer nöjda med upplägget av vår jul. Fantastiskt att vara här!

Lyckan i att ha en vän som lånar ut Elsaklänningar! ❤️

Inlägget postades i Bangkok, Huay Yang, Långresa med barn, Thailand, den 25 december, 2018 och märktes med: Petris veckorapport Sydostasien 18/19

Reaktioner: 4 kommentarer.

Våra dagar i Bangkok

Publicerad den 22 december, 2018. | Resa med kids/Anna | 1 kommentar.

Med oss i bagaget till Bangkok hade vi en gedigen shoppinglista med nödvändigheter som vi samlat på oss under resans första veckor, och den jobbade vi undan i rasande tempo på krimskramsmeckat MBK under vår första dag i stan. Lyckligtvis råder praxis ”en sak in, en sak ut” i vår packning som tyvärr är något mer maxad än vad jag skulle önska, så det fanns icke möjlighet att helt gå loss med plånboken. Ganska befriande.

Innan vi tog oss an MBK gjorde vi dock en utflykt till Lumphini Park där vi spanade på frigående leguaner och sköldpaddor samt lekte lekpark en stund. För litet vattenbestånd i packningen och för mycket sol i lekparken gjorde dock att vi tacksamt gled ner i den luftkonditionerade tunnelbanan igen efteråt, det gäller att vara ute antingen tidigt eller sent på dagen för att det ska vara trivsamt att ägna sig åt utomhusaktiviteter.

Att flytta in i en lägenhet med features som t ex ett eftertraktat matbord att äta frukost vid, har gjort att det har gått snabbt att få lite vardagskänsla, vilket jag tror varit ganska skönt för Love och Valter. En kul detalj med att bo i folks hem/privata bostäder istället för på mer opersonliga hotellrum är att det ofta finns en del grejer för barnen att dona med. Denna lägenhet är till exempel julpyntad till max med bland annat ett tiotal tomteluvor och ännu fler julgranskulor som inredningsdetaljer, och visade sig även innehålla vad som verkar vara ägarinnans samlade gosedjurssamling. Killarna har outtröttligt lekt med dessa i timmar och Love sa vid något tillfälle ”mamma, det här är ett väldigt bra hotellrum!”. Då kan en ju inte bli annat än nöjd med sin bokning! Vi vuxna uppskattar kanske allra mest balkongen, med grym utsikt här från 20:e våningen, där vi bland annat intagit resans första flaska rödvin, en oerhörd fröjd!

Dag två besökte Petri och killarna leklandet Imaginia på Emporium Mall, medan jag ägnade mig åt lite hemlig julklappsshopping. Det var bland annat en (om än väldigt tidskrävande) upplevelse att betrakta inslagningen av dessa julklappar, som skedde med hjälpmedel som skalpell och dubbelhäftande tejp. Efteråt lyckades vi beställa bland den godaste indiska dhal och panir jag smakat, innan vi begav oss hem till poolen igen.

Vi känner oss långt ifrån klara med Bangkok, men tyvärr behöver vi lämna tidigare än beräknat eftersom tåget vi ska ta till nästa anhalt var fullt den dagen vi tänkt åka. Vi hade lyckats glömma bort att det är jul i antågande och att det kan vara bra att boka transporter lite längre i förväg, så när detta skrivs sitter vi redan på Special Express Train 43 mot Huay Yang på östra fastlandet, någon timme söder om Hua Hin. Där ska vi hyra ett hus i två veckor och testa på livet i området kring svenska skolan, och där väntar också kärt återseende av vänner som varit i Thailand sedan i början av november, vilket både vi och barnen ser fram emot massor!

Mer från oss när vi är installerade där!

Valter och Love utanför Belle Grand Rama i stadsdelen Huai Khwang i Bangkok, där vår lägenhet låg.

Håller tummarna för att ingen får en ölburk i huvudet från våning 20 …

Inlägget postades i Bangkok, Långresa med barn, Thailand, den 22 december, 2018 och märktes med: Sydostasien 18/19

Reaktioner: 1 kommentar.

Framme i Bangkok

Publicerad den 20 december, 2018. | Resa med kids/Anna | Inga kommentarer.

Ett av de moment vi, även om det var förenat med en viss bävan, sett fram emot med resan är att få spendera tid med barnen i några av Sydostasiens storstäder. Bangkok blev först ut och infriade absolut dessa förväntningar. Vi har båda varit här förut, men inte med barn.

När vi kommer fram har det hunnit bli sen eftermiddag. Trafiken står stilla som den alltid gör vid den tiden och de angivna 33 graderna känns med ens så mycket varmare än samma temperatur på Koh Samets stränder där brisen från havet alltid håller sig närvarande. Kontrasten är både uppenbar och uppiggande efter vårt slappa strandliv.

Innan vi reste ägnade vi orimligt många kvällar hemma i Sverige åt att leta boende här. När vi nu får nycklarna till vår lägenhet som vi hyr av en kinesisk kvinna i området Huai Khwang strax norr om innersta stadskärnan, känns det värt mödan. Lägenheten är rymlig, kylskåpet välfyllt och utsikten från 20:e våningen är fantastisk. Medan eftermiddagen glider över i kväll tar vi hissen raka vägen ner till den parkliknande innergården där vi testar både pool och lekpark, och hamnar rakt in i det thai-kinesiska vardagslivet bland nannys, barnvaktande far- och morföräldrar och sparkcykelåkande barn.

På kvällen hålls någon form av konsert nedanför huset. Bilvägen spärras av, en lång rad matbås öppnar och vi plockar ihop vår middag som vi äter medan vi tar in stadsluft och nya intryck. Barnen hittar direkt lekkompisar bland borden och drar igång ett spontant disco, och vi vuxna får en efterlängtad Singha efter en lång resdag.

Bangkok, vi tror vi kommer att komma fint överens!

Inlägget postades i Bangkok, Långresa med barn, Thailand, den 20 december, 2018 och märktes med: Sydostasien 18/19

Reaktioner: Inga kommentarer.

Petris veckorapport #2

Publicerad den 19 december, 2018. | Resa med kids/Anna | 1 kommentar.

Nu har vi etablerat oss i Bangkok för några dagar. Innan vi går in på detaljer om det kommer här Petris andra veckorapport. Enjoy!

Veckans service: Kvinnan på stranden som säljer frukt av diverse slag med ett ständigt leende. Killarnas favorit just nu: Mango.

Veckans barnglädje: Alla dessa strandgungor som finns upphängda typ överallt.

Veckans tecken på nya (och bättre?) tider: Den klassiska eldshowen på stranden verkar numera utgöras åtminstone delvis av pinne med massa ledlampor som artisten använder. Vad hände med dom klassiska eldfacklorna?

Veckans ”det hade jag glömt med Thailand”: Kaoset som uppstår när man vill beställa kombinationer av mat som inte står med på menyn. Då menar jag inga större kulinariska utsvävningar utan t ex en dubbel toast med ost.

Veckans mest underskattade nöje: Stenkastning i hav.

Veckans mediala händelse: Frost är åter tillgänglig på Netflix.

Veckans bulle: ”Lussebulle” på frukosten.

Veckans ”ta seden dit man kommer”: Vi nekade en taxi från Solna till Arlanda eftersom den inte hade rätt bilbarnstol till vår nästan femåring. Här är mentaliteten något annorlunda.

Veckans fråga #1: När ungefär 60 % av en lunchbeställning kommer till bordet — vad händer med resten?

Veckans vilda västern-känsla: Inga vapen tillåtna på lokala baren enligt tydliga regler.

Veckans matbeställning: Killarna beställer havregrynsgröt till både lunch och mellis ibland. Gunde bör vara stolt över er!

Veckans fråga #2: Jag har ibland funderat på vilka som äter mat till frukost. Mina barn tydligen — pasta med korv är standard.

Veckans ordgåta: Italienskt bröd med ost och tomatsås.

Veckans brottsling(ar): Lokala hundar som snodde en av Loves fina sandaler och bet sönder vår fotboll.

Veckans ”nöden har ingen lag”: Kisspaus på åttafilig motorväg mot Bangkok med den yngre. En så kallad ”emergency parking”-ficka blev räddningen.

Veckans strand: Ao Chu. (Ao Cho, reds anm.)

Nya tag nästa vecka!

//Petri

Inlägget postades i Långresa med barn, den 19 december, 2018 och märktes med: Petris veckorapport Sydostasien 18/19

Reaktioner: 1 kommentar.

Tack för allt, Koh Samet!

Publicerad den 18 december, 2018. | Resa med kids/Anna | 2 kommentarer.

Det har blivit dags för oss att lämna vår första anhalt Koh Samet och bege oss ut på nya äventyr. Just nu sitter vi på ett varmt café i inte så charmiga Ban Phe och väntar på ”Din vän i Bangkok” aka en taxifirma som erbjuder bilbarnstolar med svensk standard. Vi försöker vidta lite västerländska säkerhetsåtgärder där det går, och med tre timmar framför oss på motorväg i eftermiddagsrusningen in mot Bangkok, känns det lite mer fridsamt i själen att veta att barnen sitter någorlunda säkert.

Vi hade några fina avslutande dagar på Koh Samet, och jag kan faktiskt inte nog lovorda denna lilla ö som jag i stort sett inte hade några som helst förväntningar på eftersom de omdömen jag läst innan varit så otroligt blandade. Det tog någon dag att få grepp om ön eftersom huvudstranden Hat Sai Kaew drar ner första intrycket något så kopiöst, men så fort vi hade letat oss därifrån började vi inse vilket resmålsfynd vi gjort. Jag misstänker starkt att de som inte gillar Samet inte hittat så mycket längre söderut än de stora turistmassorna som kommer över dagen — men vad vet jag, en har ju så otroligt olika preferenser.

Nu har vi långt ifrån upplevt hela ön (och bara det känns som en fördel, kul att ha mer att upptäcka om vi kommer tillbaka), men vi gillade nästan alla de stränder vi besökte förutom Hat Sai Kaew. Ända ned till åtminstone Ao Wong Duan (kanske ännu längre, oprövad mark) kan du dessutom promenera på små skogsstigar med ett tiotal minuter mellan varje strand. Det var inget vi räknade med skulle funka med barnen (vi hade ingen aning om svårighetsnivån på sträckorna), men det visade sig gå hur bra som helst med både kids och oss själva, samtliga iförda flipflops dessutom. Oklart hur ormbeståndet är på ön dock, det kändes som gynnsam miljö för såna men vi såg i alla fall inte till några. Vill du inte hyra vespa (vi skippade det) når du enkelt stränderna längre söderut med songthaew/flaktaxi på småvägar i 5-15 min. Förhandla om tur och retur direkt så kommer du ner i pris, och ta numret till chauffören så kan du själv välja när du vill hem igen på eftermiddagen.

Kul är också att stränderna har lite olika profil, och på många av dem (t ex Ao Nuan, delar av Ao Cho och Ao Wai) delade vi oftast inte stranden med mer än några få ytterligare sällskap. Ao Phai, stranden där vårt hotell låg, uppskattades mycket av barnen eftersom det där nästan alltid fanns nya kompisar att leka med. (Det bor många skandinaviska gäster på både Samed Villa och hotellen bredvid, så vill du känna dig unik som svensk är det inte här du ska hänga.)

Det finns små enkla strandrestauranger på nästan alla stränderna och på andra är det bara att knalla in och luncha på den resort som finns. Vi åt riktigt bra mat på flera ställen, bland höjdpunkterna fanns tofu med holy basil på Jep’s Bungalows, smoothiebowls och quinoasallad på Seaddict’s samt i princip all mat på Samed Villa där t o m pizzorna var bra. Inne i byn hittade vi sjukt god mat på mysiga lilla Banana’s som jag tror ligger i välförtjänt topp på Tripadvisor, och på flera små lokala ställen längs huvudgatan som jag inte ens vet om de har namn.

Fina Koh Samet, vi kommer så väldigt gärna tillbaka framöver! Ön känns dessutom optimal för de tillfällen då en inte har tre månaders ledighet att laborera med. Flyger du med Thai Airways kl. 13.30 från Arlanda sitter du med god marginal och käkar lunch med fötterna i sanden dagen efter. Taxin från BKK Suvarnabhumi till färjeläget i Ban Phe tar 2-3 timmar (stor bra väg med mitträcke hela vägen, jag provkörde den i Google Streetview innan vi åkte ;), sen hoppar du på en slow boat och glider över till Samet på 20-30 minuter. Många av resorterna erbjuder också upphämtning med speedboat i Ban Phe, men det är inte lika charmigt som att dela transport med matleveranser och lokalbefolkning, och dessutom känns det skönt att inte bidra till den hysteri av speedboats som råder kring ön. Tycker vi.

Nu väntar några dagar i Bangkok, och vi är peppade på att variera strandlivet med första storstadsvistelsen på den här resan. Hörs därifrån!