På väg!

Så är vi på väg. Efter all planering och alla förberedelser av miljontals olika slag — från vaccinationer och resruttsplanering till bokning och äskande om ledighet på jobben, sitter vi nu faktiskt på planet. Det kändes som vanligt, men ändå inte, att åka ut till Arlanda imorse. Nästa gång vi ser Sverige är det mars, vintern börjar gå in i om inte slutet så åtminstone början av tredje perioden, typ. Är tre månader för länge? Eller kommer vi tycka det är för kort? Kommer vi stå ivriga först i kön till boardingen i Bangkok där i mars, eller kommer vi önska att vi hade bestämt oss för fyra månader? Jag hoppas lite på en kombination. 

När detta skrivs befinner vi oss i luftrummet ovanför Pakistan. Islamabad är närmaste stora stad och kanske är det dess ljus vi ser, jag och Love, när vi tittar ut genom flygplansfönstret och konstaterar att kvällen kom väldigt fort idag. I jakt på det optimala upplägget testar jag en ny idé om att gradvis ställa om klockan och går just nu på någon form av Mellanöstertid. Valter kunde inte bry sig mindre om klockan utan har slocknat i ostbågsposition i sitt säte efter att ha haft sina duster med iPaden i fyra timmar. Love är bättre vän med sin, och resdagar är det bästa han vet. Det är enda gången han får hålla på med paddan obegränsat, och det utnyttjas, till max.  

Nog för att det är mycket kvar av den här utresan innan vi är framme, men jag konstaterar i alla fall att de svåraste reseåren med barn helt klart är över. Jag minns betydligt svårare turer, t ex när Valter var noll år och Love två och Petri och jag fick äta i omgångar och man var tvungen att tacka nej till kaffe trots att man var så himla sugen, för att det helt enkelt inte gick att göra av den där varma kaffekoppen någonstans som inte var förenat med livsfara för alla inblandade. Idag har jag fått både vin, kaffe och mat, visserligen i typ just den ordningen, men ändå. Otroligt nöjd, och på något sätt känns det som att vi nu får utdelning för de mer slitiga resorna. Rutinerna sitter där, vi vet vad vi behöver i handbagaget (mindre och mindre i takt med att åldern på barnen stiger) och hur vi ska lägga upp dagarna för att barnen och därmed även vi ska ha det bra. 

Imorgon bitti vid landning väntar en taxi till resans första stopp — Koh Samet, en ö i Siambukten några timmar utanför Bangkok. Häng med, så hörs vi längs vägen!