Grekland, alla inlägg

Efter en ansträngande första dag på årets båtluff har vi idag belönats med dess motsats. Det började med att Loves feber från gårdagen var som bortblåst, vilket gjorde alla på ett strålande humör redan från start.

När vi konstaterat att ingen var sjuk och den sedvanliga insmörjningsrutinen hade avklarats, var det dags att ge oss på operation ta oss ned för alla trappor, med fokus på frukost nere i byn. Det må vara extremt många trappsteg, men det är otroligt mysigt att knalla runt på de smala gatorna och studera lokala kids som spelar fotboll, fickparkeringar på de få ställen där bilar är tillåtna, samt traktens äldre som knatar på med överraskande starka ben. Dessutom bjuds belönas du stundtals med magiska vyer över byn och havet.

Byn Batsi ligger alltså på sluttningarna ner mot en bukt med lång och härlig sandstrand. I ena änden av bukten hittar du den lilla hamnen, som främst trafikeras av fiskare och mindre utflyktsbåtar. Hamnen är kantad av restauranger, caféer och tavernor, den ena mysigare än den andra och för den som inte reser med barn i tvåårsåldern finns möjlighet att inta middagen precis vid kajkanten vilket ser otroligt mysigt ut. Här finns bankomater och flera mataffärer, men någon shopping mer än det absolut mest basala är det inte tal om.

Efter frukost begav vi oss genast till stranden, som verkligen var fin med mjuk sand och kristallklart vatten, som en gigantisk pool. Dagens allra bästa var att se Love knäcka ”badkoden” och leka i timmar i vattnet med sina nya armpuffar som visade sig vara helt magiska. Han flöt, simmade och donade tills han hackade tänder.

Middagen åt vi strax ovanför den lilla hamnen på ett ställe som hette Dolphins. Det blev saganaki, dolmades, aubergineröra och dakos, det där märkliga brödet som vi alltid råkar beställa men aldrig riktigt vill ha, även om oliverna, fetaosten och tomaterna som låg ovanpå var fantastiska. Äntligen grekisk mat alltså! Restaurangen kunde, förutom magisk utsikt över bystranden och solen som så småningom sänkte sig bakom berget mitt emot, också stoltsera med en BARNSTOL åt Valter, och matron infann sig äntligen när möjligheten för honom att springa iväg plötsligt begränsades. Barnen lekte med sina bilar och dinosaurier, vi körde ”gissa vem jag tänker på”-leken och middagen blev helt fantastisk.

På vägen hem sen slog Valter sedan nya rekord i mammighet när han helt uttröttad ändå hellre gick upp för alla hundratals trappsteg upp till vår lägenhet hållandes mig i handen, istället för att bli buren av Petri … Love vandrade bredvid med huvudet fullt av funderingar på Gud, Jesus och Jungfru Maria efter ett besök i kyrkan under dagen. Det är så roligt att äntligen få spendera sammanhängande tid med killarna igen och få ta del av alla deras tankar och känslor. Äntligen på resa!

Vi är framme! Nu sitter vi äntligen på vår balkong i Batsi på Andros med det sedvanliga glaset vin och andas ut efter resans första dag. I bagaget har vi en resdag av det tyngre slaget, men nu är vi i alla fall här och semestern har startat!

Förra året genomförde vi en mycket lyckad båtluff i Grekland med barnen som då var 1 och 3 år. Den gången åkte vi i slutet av maj och var borta i en månad, och eftersom vi var så otroligt nöjda med den resan bestämde vi oss för ett liknande upplägg denna sommar, men med nya öar.

Vi påbörjade resan mot den grekiska övärlden hemma i Solna kl. 03.25 igår morse med bilresa ut till Arlanda, parkering på Flygets, minibuss till Terminal 5, flyg i 3,5h till Aten, lokalbuss till Rafina, väntan i hamnen 3-4 timmar på SeaJets katamaran som avgick 16.15 mot denna båtluffs första stopp – ön Andros. Väl framme där väntade också en taxiresa som lyckligtvis var kort. Love och Valter, ganska nyligen fyllda 4 respektive 2 år, var riktiga kämpar, men det märktes att det var en vääldigt tung dag för dem.

Väntan i hamnen i Rafina var faktiskt bland det värsta jag varit med om i resväg, med temperatur runt 35 grader och absolut ingenstans att komma undan från värmen. Restaurangerna erbjöd skugga men ingen AC, och i alla fall jag undrade mer än en gång varför i hela fridens namn vi inte bara bokat en resa till OBC eller Sunwing istället …

Men till sist kom båten, luftkonditionerad och underbar, och efter ytterligare en tung motgång för Love i form av avsaknad fönsterplats, kunde vi i alla fall börja återhämta oss lite för att klara av den sista etappen på resan. Dessutom blev vi riktigt glatt överraskade av att SeaJets hade den goda smaken att visa åttondelsfinalen mellan Sverige och Schweiz som precis börjat. Första halvlek, som vi hann se ombord, förblev dock mållös, och nervositeten var stor när vi tvingades lämna vår svalkande tillvaro i katamaranen och gå i land i hamnen i Gavrio på Andros.

Eftersom taxiresan till Batsi som sagt var kort hann vi nästan fram till hotellet innan andra halvlek började, och innan vi ens fått in barn och bagage i rummet drog Petri (till den grekiska ägarinnans stora förvåning) igång TV:n och vi hann se Emil Forsberg göra 1-0 vilket tog Sverige till kvartsfinal! Nu laddar vi inför den på lördag och hoppas på lite mer fokuserat tittande då, förutsatt att vi kan distrahera våra små killar med något i 90 minuter vill säga …

Boendet på hotell/pensionat Meltemi som vi bokat hemifrån visade sig erbjuda ett klart godkänt rum med bra sängar, mysig balkong och litet kök, men det hade även vissa nackdelar … Eller, egentligen bara en – det ligger 250 meter från stranden precis som utlovat, det är bara det att dessa 250 meter har visat sig bestå enbart av branta trappor. Vi började genast diskutera byte av hotell, jag mailade med ett (som var fullt), men grundkänslan på Meltemi var ändå bra och vi bestämde oss för att köra ändå.

Vi kravlade oss ner för alla trapporna var och en efter bästa förmåga och hängde en stund på stranden men Love kändes hängig och vi gick ganska snart upp igen. När vi kom in visade det sig mycket riktigt vara feber. Frossa uppstod, och han bäddades snabbt ner med välling och bok och somnade snabbt. Valter höll sig däremot vaken och fick mumsa på lite pizza som Petri hämtat (nedanför alla trapporna och därmed redan förbränd, för hans del, när den kom upp), och nu är det dags för oss övriga tre att ta lite välbehövlig vila. Imorgon blir det nya tag!