Kuala Lumpur, vi gillar dig!

KL — jag hade faktiskt på känn att det skulle vara en stad som skulle falla oss i smaken, och det har visat sig stämma. I fem dagar har vi hängt i den malaysiska huvudstaden nu, och såväl vuxna som barn kunde inte trivas bättre!

Efter att ha varit ett flertal gånger i Thailand och inte minst spenderat den senaste månaden där, var vi alla peppade på att komma till ett nytt land, med ny mat, nytt språk och ny kultur. Lite nervigt också, eftersom Thailand verkligen är ett av mina favoritländer och därmed ganska svårt att konkurrera med i min bok. Flera gånger tidigare har vi varit på väg till både Malaysia och Vietnam, men alltid hamnat i Thailand ändå. Det går helt enkelt inte att komma ifrån att Thailand är ett himla trivsamt land att resa i (särskilt med barn!), i alla fall utanför de största turistorterna. I vårt fall har stränderna varit det avgörande. Thailand verkar klart vassast på den fronten i regionen och när en har två, i bästa fall tre, surt förvärvade semesterveckor där mitt i vintern, då känns de där stränderna jäkligt viktiga.

Men nu, när vi hängt på nämnda fantastiska thailändska stränder ett tag, var vi helt klart mottagliga och redo för någonting nytt. Redan i taxin på väg från KLIA, Kuala Lumpur International Airport, var skillnaden påtaglig. Flygplatsen ligger i Sepang, drygt en timme utanför Kuala Lumpur, vilket gav en bra möjlighet till första intryck av landet. Tåget KLIA Express tar ca 30-35 minuter till KL Sentral, men eftersom vi inte bodde i direkt närhet till centralstationen och dessutom var helt obevandrade i hur lätt/inte lätt det skulle vara att ta sig vidare därifrån till vår lägenhet valde vi första bästa alternativ, att ta en dyr förbetald kupong-taxi för alldeles för många ringgit. Hade vi haft koll på läget hade vi bokat en Grab (Asiens motsvarighet till Uber) istället och kommit undan med nästan halva priset. Men fram kom vi, och chauffören körde lugnt. Viktigast. 

Här i Kuala Lumpur känns allt fräschare, renare och mer organiserat, med hus i betydligt bättre skick längs hela sträckan in från flygplatsen. I Thailand slogs vi ofta av hur många som (sorgligt nog) tycks leva stora delar av sina liv så tätt inpå motorvägarna under enkla förhållanden, och något sådant såg vi inte till under hela infärden till Kuala Lumpur, även om det säkerligen inte är representativt för hela landet på något sätt. Landskapet kändes också väldigt annorlunda gentemot Bangkok med omnejd, som ligger närmast till hand att jämföra med. Här är det mer kuperat, och bergen runtomkring ger en fantastisk inramning till staden så fort en kommer upp på någon typ av höjd vilket en ofta gör i en stad full av skyskrapor. Kommunikationen med människor är också annorlunda. I Thailand hade vi ofta problemet att vi förstod det thailändarna sa (på engelska vill säga) men att de inte förstod vad vi menade om vi inte höll oss väldigt basic (typ ”have mango?” istället för ”do you have any mango today?”). Här är det precis tvärtom. Engelskan är betydligt mer utbredd, och alla förstår vad vi säger direkt. Problemet är bara att dialekten gör att vi inte har en aning om vad de svarar … 

Vi trivdes ju väldigt bra med att hyra lägenhet i Bangkok istället för att bo på hotell, så därför körde vi vidare på samma spår i Kuala Lumpur. Vi förfogar just nu över 104 sköna kvadratmeter på tolfte våningen, med utsikt  över staden. Vi bytte faktiskt bort ett rum som vette rakt mot Petronas Towers på grund av avsaknad av balkong, och det är vi glada för nu. Love och Valter älskar att hänga därute och leta efter bilar i olika färger samt lyssna på böneutropen från minareten några hundra meter bort. Vi vuxna gillar också balkongerna (det finns två), men frågan är om inte tvättmaskinen ligger oss ännu närmare om hjärtat. Med ett värmeindex som stadigt ligger runt 42 grader blir det en hel del mer tvätt än vid strandliv där allt som används är bikini och sarong. 

Så nu tar vi oss an stan i lagom stora bitar varje dag, och alltid med ett pitstop i KLCC Park som både vi och barnen älskar. Där finns den största lekplatsen jag sett, samt en plaskdamm modell större, komplett med vattenfall och allt. Vi spenderar också en del tid i och vid poolen i vårt hus, dock mindre än jag räknat med pga för kallt vatten enligt samtliga. Flera gånger under den här resan har vi fascinerats av hur det egentligen är möjligt att frysa när det är 34 grader i skuggan (känns som 42) och 29 grader i poolen, men tro mig, det går! Däremot hänger Love och Valter gärna i hotellets varma jacuzzi …

Vi har gått all in med sponsring av Uber-kollegan Grab och åker taxi precis överallt för att spara på killarnas (och vår …) energi till själva aktiviteterna. Hittills har vi som mest betalat motsvarande svenska 30 kronor för en resa, oftast hälften av det, och du beställer taxi direkt i telefonen precis som med Uber, så det kan inte bli så mycket smidigare.

Grab Food kör även hem middag med nästan obefintlig leveranskostnad, vilket ger oss möjlighet att välja mat i lugn och ro istället för att jaga Valter samtidigt som vi försöker kolla menyer. Enda nackdelen är plastberget som uppstår efter maten, helt fruktansvärt och faktiskt nåt som gör att jag drar mig för att beställa takeaway ibland. Jag minns när vi besökte Petris syster Saara med familj i Busan i Korea, och hur imponerad jag blev av att det kom en representant från restaurangen och hämtade upp (betydligt mer robusta) skålar och emballage för återbruk någon dag senare, sjukt bra! Önskar vi får se mer sånt i fler delar av världen snart. 

Nu kör vi KL några dagar till innan det är dags för nya äventyr, hörs snart igen! 

Summary