Ett av de moment vi, även om det var förenat med en viss bävan, sett fram emot med resan är att få spendera tid med barnen i några av Sydostasiens storstäder. Bangkok blev först ut och infriade absolut dessa förväntningar. Vi har båda varit här förut, men inte med barn. 

När vi kommer fram har det hunnit bli sen eftermiddag. Trafiken står stilla som den alltid gör vid den tiden och de angivna 33 graderna känns med ens så mycket varmare än samma temperatur på Koh Samets stränder där brisen från havet alltid håller sig närvarande. Kontrasten är både uppenbar och uppiggande efter vårt slappa strandliv. 

Innan vi reste ägnade vi orimligt många kvällar hemma i Sverige åt att leta boende här. När vi nu får nycklarna till vår lägenhet som vi hyr av en kinesisk kvinna i området Huai Khwang strax norr om innersta stadskärnan, känns det värt mödan. Lägenheten är rymlig, kylskåpet välfyllt och utsikten från 20:e våningen är fantastisk. Medan eftermiddagen glider över i kväll tar vi hissen raka vägen ner till den parkliknande innergården där vi testar både pool och lekpark, och hamnar rakt in i det thai-kinesiska vardagslivet bland nannys, barnvaktande far- och morföräldrar och sparkcykelåkande barn. 

På kvällen hålls någon form av konsert nedanför huset. Bilvägen spärras av, en lång rad matbås öppnar och vi plockar ihop vår middag som vi äter medan vi tar in stadsluft och nya intryck. Barnen hittar direkt lekkompisar bland borden och drar igång ett spontant disco, och vi vuxna får en efterlängtad Singha efter en lång resdag.

Bangkok, vi tror vi kommer att komma fint överens!